Anna Niska, VTI
Vad behövs för att lyckas med ambitionen om ökad och säker cykling?
– Det behövs en hel palett av såväl ”mjuka” som ”hårda” åtgärder. En välfungerande infrastruktur av god standard är förstås en förutsättning för att kunna främja ökad cykling och att cyklingen ska bli säker. Just drift och underhåll, som är mitt kärnområde, är tacksamt eftersom det här inte finns någon motsättning mellan de båda målen – en hög drift- och underhållsstandard gynnar såväl ökad som säker cykling. Åtta av tio cyklister som skadas allvarligt i trafiken har skadats i en singelolycka. I nästan hälften av fallen kan orsaken, på ett eller annat sätt, relateras till drift och underhåll. Det är lite annorlunda med utformning och design där vissa lösningar som syftar till ökad säkerhet kan göra det krångligt, obekvämt och tidskrävande att cykla och vice versa.
Samtidigt som vi behöver förbättra infrastrukturen behövs information, prova-på-kampanjer och andra påverkansåtgärder som får fler att inse cykelns fördelar. Vi behöver få en kultur där cykeln blir det naturliga valet vid personresor i och emellan tätorter på rimliga avstånd. Vi måste våga ifrågasätta bilens särställning och sträva efter mänskligare städer som utgår ifrån de aktiva färdsätten gång och cykel. Det gäller alltifrån översiktlig planering av stadsstruktur och placering av målpunkter, till reglering, trafikplanering, utformning och parkeringsnormer. Kan vi stärka cykelns konkurrenskraft mot bilen kommer fler att se cykeln som det naturliga valet.
Jag heter Anna Niska och är forskningsledare och föreståndare för Cykelcentrum på VTI i Linköping. Mitt forskningsfokus är drift och underhåll och infrastrukturens betydelse för cyklisters framkomlighet, trafiksäkerhet, komfort och val av färdmedel.
Sopsaltning
Sedan jag disputerade har jag arbetat brett med alla möjliga frågor som rör cykelvägar och cykeltrafik, men drift och underhåll är mitt egentliga kärnområde. Som doktorand var mitt fokus på vinterväghållning av cykelvägar och cykling vintertid. Då utvärderade jag försök med en alternativ driftmetod som kommit att kallas ”sopsaltmetoden” där en sopvals röjer bort snön och halkan bekämpas med saltlösning, torrt eller befuktat salt. Linköpings kommun har sedan de första försöken i doktorandprojektet vintern 1999/2000 tillämpat sopsaltning på prioriterade cykelstråk i kommunen. Stockholms stad blev sedan intresserade av metoden och med start vintern 2013/2014 och fem vintrar framåt, fortsatte vi att forska kring sopsaltning med fokus på det praktiska utförandet, val av utrustning och strategi samt effekter för cykeltrafiken. Intresset för metoden har de senaste åren varit stort och idag tillämpas den i ett trettiotal svenska kommuner och även i Danmark, Holland och Kanada. Just nu har vi ett projekt finansierat av FORMAS med syfte att ta fram användarstöd för utförare av sopsaltning för att optimera metodens tillämpning. I projektet görs också kompletterande studier av sopsaltning på gångytor för att anpassa teknik, metoder och strategier till de förutsättningar som gäller där.
Tillämpad cykelforskning
Förutom sopsaltning har min forskning generellt kretsat kring utveckling och utvärdering av metoder och utrustning för driftåtgärder och tillståndsbedömning på gång- och cykelvägar. Exempelvis har vi nyligen (2021) startat ett forskningsprojekt tillsammans med Ramboll, finansierat av Trafikverket, där målet är att ta fram ett relevant komfortmått som både beskriver cyklisters upplevda komfort vid färd, och som kan användas vid kravställning och reglering av asfaltsentreprenader. Måttet ska ersätta IRI (International Roughness Index) och kunna användas vid kravställning och kontroll av nyanläggning av cykelvägar och för att beskriva underhållsbehovet på befintliga ytor. IRI, som är det gällande måttet vid sådan kravställning utgår ifrån biltrafiken och tar inte hänsyn till vad du upplever som cyklist. Det är vanligt att vi har samma grund till kravställning på cykelvägar som på bilvägar istället för att utgå ifrån cyklisternas förutsättningar och behov. Ett annat sådant exempel är hanteringen av cyklister vid vägarbeten. Där har vi ett pågående projekt som syftar till att studera hur tillfällig vägutrusning, regler och riktlinjer i byggskeden kan bättre anpassas till cykeltrafiken. Det ser jag som det huvudsakliga målet med min forskning – att successivt ersätta de standardkrav och arbetssätt vi har idag vid konstruktion, drift och underhåll av cykelvägar, så att de i större utsträckning tar hänsyn till cykeltrafiken och därmed kan bidra till ökad och säkrare cykling.
Jag brinner för den tillämpade forskningen och vill verkligen att min forskning ska komma till nytta. Därför är jag mest stolt över att jag tilldelades Trafiktekniska föreningens trafikpris 2016 och Svensk cyklings opinionspris 2017, för att min forskning bidragit till att förbättra möjligheten för fler att välja att cykla. Uppdraget att leda Cykelcentrum är förstås också något att vara stolt över .
Läs mer om Anna Niska och hennes forskning.
Länk till annan webbplats.