Nationellt cykelregister - Transkribering

Inledning

Jones Karlström, biträdande föreståndare för Cykelcentrum, inledde med att hälsa alla välkomna till Cykelcentrums webbinarium ”Ett nationellt cykelturister, en brottsförebyggande och brottsuppklarande åtgärd?”.

- Idag ska vi få ett föredrag om ett pågående projekt som bygger vidare på ett av de strategiska projekten som initierades av Cykelcentrum och som handlar om cykelstölder. Då hade vi fokus på att beskriva problemets omfattning och möjliga vägar framåt. Under det här webbinariet kommer vi fokusera på en av flera möjliga vägar framåt för att minska antalet cykelstölder och öka brottsuppklaringen.

Cykelcentrum initierades av regeringen och placerades på VTI 2017. För er som inte känner till det så är VTI en statlig myndighet som är placerad under landsbygds- och infrastrukturdepartementet.

Programmet

Programmet ser ut så här för dagen:

• Ungefär en halvtimmes presentation som följs av lite tid för frågor.
  
• Paneldiskussion
  
• Efter det ordinarie programmet, Eftersnack. Vi stänger av inspelningen och så får ni som vill slå på mikrofon och kamera och delta i diskussionen.

Med det sagt så ska jag lämna över till Johan Egeskog som leder det här projektet.

Presentation av Johan Egeskog, forskningsingenjör VTI

Johan Egeskog - Tack så mycket. Ja, jag känner att jag inte behöver presentera mig så mycket mer än den presentationen jag redan fick här så att vi hoppar rakt in i det.

Jag tänkte presentera lite grann om dels bakgrunden kring cykelstölderna och hur de påverkar cyklingen, lite uppdaterad information från det tidigare projektet och hur det sen bryggar över till nationellt cykelregister som en åtgärd för minskade cykelstölder.

Bara för att tydliggöra det redan inledningsvis, vad menar vi med ett cykelregister? Ja, det är helt enkelt en förteckning över cyklar i Sverige med tillhörande information om cykeln och dess ägare så att om någon undrade det så har vi förhoppningsvis rätt ut det redan nu.

Bild: Försäkringsbolagens utbetalningar vid cykelstölder

Vi kastar oss rakt in i stölderna och nuläget. Här ser vi ganska mycket data. Vi har de polisanmälda stölderna i lite turkos-gröna staplar och vi har försäkring utbetalningar, lite mer lila staplar, antal sådana. Man kan se att sen 2020 så här stölderna som anmälts till polisen droppat av en ganska ordentlig bit. Men om man ser till den helstreckade röda linjen som innebär försäkringsbolagens kostnader för cykelstölderna, då ser vi att de har planat ut och ligger någonstans strax under 250 miljoner kronor årligen. Det trots att stölderna troligtvis har minskat dom senaste åren.

Bild: Mörkertal – Antal cykelstölder: Skattning genom nationella trygghetsundersökningen, NTU och polisanmälningar

Det som presenterades i förra sliden, det var de stölder som faktiskt anmäls till polisen. Men det finns ett stort mörkertal och det kan vi studera genom att titta på data från nationella trygghetsundersökningen. Där frågar man befolkningen i vilken mån de utsatts för brott under förra året. Vi får årliga data på den självskattade utsattheten.

Utifrån det kan vi konstatera att från perioden 2016-2021, som var den datan som vi hämtade ut i förra projektet, så kan vi konstatera att det ser ut som att det sker någonstans över en halv miljon stölder varje år. Det är då att jämföra med de stölder som faktiskt anmäls till polisen som ligger i storleksordningen 55–65 000 stölder, lite beroende på år. Det har minskat något de senaste åren. Det är en ganska stor skillnad i antal polisanmälningar och mörkertalet. Det verkar som att de flesta inte anmäler sin cykel stulen.

Bild: Cykelstölder – ett problem i hela landet

Sett över populationen i helhet så kan vi konstatera att lite över var 20:e person i samhället drabbas av en cykelstöld varje år.

Bild: Cyklistens kostnader vid cykelstöld

Så varför man väljer att inte anmäla en cykelstöld? Det vet vi inte jättemycket om idag, men det finns flera olika tankar och teorier kring det. En skulle kunna vara att man inte får ut någonting riktigt på försäkringen efter att cykeln har blivit några av gammal. Försäkringsvärdet på cykeln minskar över tid. Kostnaden för en ny likvärdig cykel gör inte det. Det här är en väldigt förenklad bild, kan vi konstatera.

På hemförsäkringen så har man en självrisk för att få ut på försäkringen överhuvudtaget, så värdet som man faktiskt får ut måste subtrahera självrisken. Så tids nog så kommer de här två linjerna korsa varandra och då är det teoretiskt inte lönsamt att anmäla cykelstölden längre. Men beroende på när stölder inträffar så får man ut olika mycket på försäkringen, jämfört med vad den kostade ny ska man säga. I början så har man en ganska hög ersättning från försäkringen och den minskar över tid. Så till slut så är det hela kostnaden som bärs av dig som privatperson. Så försäkringsbranschen, även om de betalade ut 250 miljoner lite knappt varje år, så den stora bulken av kostnader för problemet med cykelstölder bärs med största sannolikhet av befolkningen i stort.

Bild: Hur påverkar stölderna cyklingen?

Ja, vi ser att 40 % av svenskarna säger att de avstår från att använda cykeln på vissa resor på grund av stöldrisken. Av de som får sin cykel stulen så uppger 17 % att de slutat cykla efter att den blev stulen. Det här vet vi inte riktigt exakt vad det beror på, men en trolig sannolikhet att det har att göra med att man inte väljer att köpa en ny cykel efter stölden. Att man ger upp i princip för att man räknar med att få den också stulen, så man tycker inte att det är värt att skaffa en ny cykel.

Det var nästan 70 % i den studien som Cohen med flera har gjort, som klassar sig som sällan-cyklister som uppgav att de inte köpte en ny cykel efter stölden. Så vi tappar många cyklister på grund av stölderna.

Bild: Nationellt cykelregister – åtgärd för minskade cykelstölder

Så hur kan då ett nationellt cykelturister vara en lösning på det här? Till att börja med lite kort information om projektet. Det initierades av Branschrådet för minskade cykelstölder och bättre cykelparkeringar. Det är en grupp aktörer som har gått samman, det är Stöldskyddsföreningen, Polisen, VTI, de stora försäkringsbolagen Länsförsäkringar, Folksam, IF och Trygg Hansa.

Vi blev uppmanade att göra en ansökan som senare blev beviljad av Länsförsäkringars forskningsfond. Det är jag som har stått för det mesta av arbetet inom projektet.

Bild: Projektets syfte och frågeställningar

Det syfte och frågeställningar som vi har arbetat primärt utifrån handlar om stöldernas påverkan på att öka cyklingen i Sverige och hur ett register skulle kunna bidra till att på sikt öka cyklingen. Lite mer konkret så har vi ställt oss frågan:

• Om införandet av ett cyklister kan ge minskade cykelstölder?
  
• Vilka funktioner är relevanta för ett svenskt cyklister?
  
• Vilka aktörer bör ha tillgång till data eller olika delar av registret?
  
• Hur kan ett cykelregister få ett så stort och brett genomslag i samhället som möjligt?
  
• Vem bör ansvara för förvaltningen av registret?
  
• Om det finns några risker som skulle kunna överväga nyttorna ur cykliskt perspektiv eller som perspektivet ökad cykling?
  

Bild: Projektets genomförande

Vi har börjat med att inventera cykelregister som redan finns i drift, primärt i Europa och även i viss mån Nordamerika. Vi har premierat geografisk närhet i Sverige här. Vi har tittat på funktionalitet, alltså vilka funktioner och hur de har löst olika tekniska problem, men även tittat på olika förvaltarskapsmodeller, som vem är det som förvaltar registret och hur driver de det?

Med den informationen i bagaget så har vi sedan genomfört intervjuer med det som vi kallar relevanta svenska aktörer. Där valde vi ut Polisen, Transportstyrelsen, försäkringsbolagen, Stöldskyddsföreningen, en av våra stora cykeltillverkare och även en lite mindre grupp vardagscyklister, som vi kallar dem. Utifrån det som framkom i de intervjuerna så har vi sedan sammanställt den informationen till rekommendationer för implementering av ett nationellt cykelregister.

Bild: Nationellt cykelregister - acceptans

Om vi först bara tittar lite grann på acceptansen för ett nationellt cyklister så kan vi konstatera att Stöldskyddsföreningen genom Demoskop ställde frågan i en årlig enkät och av de som svarade på den enkäten så uppgav närmare 70 % att de var positivt inställda till att registrera sin cykel i ett nationellt cykel register och endast 12 % uppger att de inte skulle vilja göra det. Man bör väl kanske beakta att eftersom det inte finns något nationellt cykelregister så är det lite svårt att värdera vad exakt som de som svarat ja byggde in i sin tanken. Vi kan i alla fall säga att det instinktivt finns en positivt inställning till att det ska finnas ett nationellt cykelregister.

Bild: Slutsatser från inventering av befintliga cykelregister

Lite mera slutsatser från våra inventeringar av befintliga register. Man kan konstatera att alla hade någon form av synlig märkning på cykeln så att man ska kunna se att cykeln är registrerad.
De flesta, eller egentligen alla, har inkluderat någon form av sökbar funktion så att man antingen kan scanna en QR kod, eller skriva in en sifferkombination på en hemsida, så att man kan se cykelns status. Om den är stulen eller i vissa fall också vem som äger den beroende på register, så är olika mängd information sökbar och öppen för alla.

Vi kan konstatera att flera länder har infört nationella cykelregister redan. Vi har Frankrike som har gjort det obligatoriskt att registrera nya cyklar som säljs och vi har Belgien där det finns ett myndighetsförvaltat frivilligt register. Utöver det finns det även lite olika kommersiella lösningar och standardiseringsmetoder, som jag kommer prata lite mer om det här strax.

Bild: Identifierade modeller för förvaltning

Frankrike som är det land som har gått längst, där har staten gett en fristående organisation uppdraget att förvalta ett centralt register där kommersiella aktörer ges tillstånd att leverera in data centralt. De här kommersiella aktörerna kallas för operatörer i det här sammanhanget och de godkänns av centralorganisationen så att de här lever upp till vissa standarder och krav. Sen blir det upp till cykelhandlaren att ansvara för själva registreringen och knyta sig an till en av de här operatörerna. Det här bekostas med engångsavgifter vid registrering så att det är inga löpande kostnader för det här, utan man betalar en summa någonstans mellan tre eller 30 euro beroende på vilken typ av märkning man väljer.

I Belgien är det en statlig myndighet som har initierat det här arbetet med att ta fram ett cykelregister, eller egentligen regionala transportmyndigheter, som tillsammans har bildat en nationell täckning för ett nationellt cykelregister. Det var huvudstadsregionen Bryssel som initierade från början och sen har Flandern och den sista regionen, som jag inte kommer ihåg nu, också anslutit. De har gjort det kostnadsfritt för alla medborgare att lägga in information om sin cykel, genom att man loggar in på en hemsida och sen får man en sådan här märkning utskickad. Märkningen består av en QR kod.
Det här bygger då på att individen själv har ett intresse och ansvara för registreringen.

Lite andra varianter finns i Storbritannien och Norge kan vi konstatera. Där har man olika aktörer som har tagit fram standarder som aktörer kan certifiera sig emot. För att kalla sig ett cykelregister enligt en godkänd standard. I Norge är det försäkringsbranschen som har tagit fram en standard och i Storbritannien är det polisen som har tagit fram en standard.

Storbritannien har fördelen av att det bara är en aktör som är godkänd eller har certifierat sig, så där kan den aktören kalla sig den nationella cykelregistret. Kanske lite tveksamt om någon annan sen certifierar sig också. Men så funkar det nu i alla fall.

I Norge är det flera aktörer, jag tror att det är fyra stycken åtminstone i dagsläget, som är certifierade enligt den standarden. Men i Norge så saknas det i dag samordning mellan de här registren. De jobbar på att få till en sådan sökbar lösning där man får till ett centralt register, mellan de kommersiella registren. Lite olika kostnads modeller finns för de här olika varianterna. Det kan allt vara alltifrån gratis för användaren till att det kostar några hundralappar per år att vara med i ett register. Även här så är det individen som ansvarar för registreringen.

Bild: Potentiella effekter

Utifrån de aktörsintervjuer som vi har genomfört så kan vi tänka oss olika potentiella effekter från ett införande av ett nationellt cykelregister. Det finns tyvärr väldigt lite empirisk uppbackning tidigare i forskningen så det som sägs här det baseras på aktörernas svar och egna slutsatser.

Bild: Potentiella effekter från införandet av ett nationellt cykelregister

Några potentiella effekter som lyfts fram av många här i det här sammanhanget är att det underlättar polisarbetet. Det skapar förutsättningar att utreda stöld och häleri, alltså att sälja stulna cyklar.
Som det är idag så lägger polisen ofta ner en utredning av cykelstöld för att sannolikheten att klara upp brottet och få någon fälld är låg. Flera vi har pratat med för fram det registret tillför en ”datapunkt” i möjligheten att utreda brotten. Man förbättrar förutsättningarna för att kunna ta sig an en cykelstöld och utreda den.

Registret i sig möjliggör även datadrivet utredningsarbete, så att man kan upptäcka misstänkt beteende genom registret. Det har vi sett tidigare exempel på där man har använt register för att utreda brott. Man kan tänka sig att man även potentiellt skulle kunna underlätta för sådana här trafikkontroller, som man ser i bilden att Uppsalapolisen gör. Att man på sätt och vis skapar medvetenhet kring cyklingen och stulna cyklar genom att göra den här trafikkontrollen för att upptäcka stöldgods som folk cyklar runt på.

I bästa fall så skulle det här registret kunna förändra normerna på andrahandsmarknaden, dels genom att avskräcka tjuven och att göra det svårare att sälja en stulen cykel, dels göra att det är större risk att man åker fast. Men även att avskräckningen hos gemene man blir mer påtaglig genom att man vet att man har en digital spårbarhet kopplat till ett köp. Så om man tycker att den här cykeln var lite misstänkt då kanske man avhåller sig från att köpa den högre grad än vad som görs idag.

Men man bör vara försiktig med att dra slutsatser av de här effekterna på normer. Det kan förutsätta att polisen behöver prioritera frågan och statuera exempel så att folk blir medvetna om att det här faktiskt är verklighet framöver. Så, i bästa fall så kan det ge effekter, men troligtvis behöver kanske polisen kunna prioritera frågan om cykelstölder bättre.

Bild2: Potentiella effekter från införandet av ett nationellt cykelregister

• Det vi kan säga att ett register har effekten. Det är att fler återfår de cyklar som redan har blivit stulna.
  
  • Sannolikheten ökar att få tillbaka sin cykel upp emot 15 %, enligt en studie.
  • Att få tillbaka sin cykel är minst lika viktigt för äldre cyklar som för nya, eftersom många låter bli att köpa en ny cykel. Så om vi vill få folk att fortsätta cykla så är det här en viktig del eftersom de får tillbaka sin cykel och kan fortsätta cykla därigenom.

• Flera aktörer som vi intervjuat har även berättat att de tänker att det här skulle kunna vara ett synliggörande av cyklingsekonomin.
  • man ökar cykelbranschens och cykelhandlares status, genom att synliggöra de arbetstillfällen, som cykelbranschen har, på ett tydligare sätt.
  • En annan aspekt som har nämnts är att man kan underlätta kreditgivning till företag som ska eller tänker investera i cyklar. Det blir en tryggare investering för kreditgivaren, att veta att investeringen backas upp av en registrering så att man inte investerar i luft i princip.
  • Potentiellt kunde det även bli lättare att mäta effekter från offentliga investeringar i cykling. Det ser vi effekter från studier från Belgien där man har tittat på det här. Hur själva cyklingen kan påverkas.
  • Men även att vi som forskningsinstitut, VTI, kan få lättare att bedriva forskning och utveckling på frågan om cykling. Så vi har kanske ett litet egenintresse i det här också måste jag vara ärlig och säga.

Bild: Svar på projektets frågeställningar – baserat på aktörers svar och egna slutsatser

De frågeställningar som vi ställde oss i början av projektet har vi väl kommit fram till en del svar på. De baserar sig återigen på aktörernas svar och delvis egna slutsatser, som kan dras mellan de intervjuer som genomförts.

Bild: Ger införandet av ett cykelregister minskade cykelstölder?

Det finns inga tidigare studier som tydligt kan säga det, men troligtvis gör det det. Mycket tyder på att en registrerad cykel är mindre stöldbegärlig. Den löper mindre risk att bli stulen.

Men man kanske snarare ska se det här med cykelregister som en förutsättning för fler aktörer att kunna arbeta aktivt med frågan om cykelstölder och häleri, på ett sätt som inte görs idag. Cykelregistret skulle snarare kunna vara någonting att samlas kring, för att börja arbeta med frågan. Idag är det mycket som faller mellan stolarna och många utredningar som läggs ner. Så det här kan vara en viktig förutsättning för att komma igång med det arbetet.

Bild: Vilka funktioner är relevanta för ett svenskt cykelregister?

Någorlunda enklare fråga att svara på kanske.

• Alla register som vi har hittat har någon form av märkning med publikt tillgänglig sökbarhet.
  
• Vi ser även att det kan vara ett stort värde att koppla e-legitimering till det här. Dels för att Sverige är ett väldigt digitalt land idag, så att många känner till och använder BankID redan, dels att det bidrar till den här digitala spårbarheten och de effekter på normer som skulle kunna komma efter med en spårbarhet.
  
• De här utgör någon form av grundfunktion och vi har hittat många fler funktioner som används i cykelregister idag. Aktörerna har inte lyft fram dem som särskilt viktiga, men det är inte någon nackdel att utöka registret med fler funktioner, förutsatt att det inte driver kostnader i utvecklingsskedet. Det kan vara värt att titta på att inkludera flera än de som nämns här.
  

Bild: Hur kan registret få stort genomslag och bred användning?

Vi kan börja med att konstatera att det inte är tekniskt svårt att starta ett register. Det har redan gjorts många gånger hittills. Det är mer en fråga om att få till god kännedom och hög trovärdighet för registret så att folk känner att de vill registrera sin cykel, särskilt om det är ett frivilligt register.

För att öka cyklingen och minska stölderna så blir ett register riktigt relevant först när det finns många cyklar i registret. Dels för att bidra till den här normförskjutningen om att man inte kan köpa misstänkt stulna cyklar enkelt utan att bli upptäckt, dels för att det ska bli relevant för polisen att göra slagningar i registret så att det finns en god täckning där så snart som möjligt.

Det som aktörerna nämner som har störst effekt på att få in cyklar i det här registret är att göra det obligatoriskt och då måste staten lagstifta om att det ska göras obligatoriskt. I princip samtliga aktörer, som har intervjuats, har förespråkat ett obligatorium i det här fallet.

De vardagscyklister som vi intervjuade var neutrala till frågan, kan man säga, men alla andra expertmyndigheter och föreståndare för andra organisationer har varit för obligatoriet. Men i det fallet man driver ett icke obligatoriskt register så kräver det troligtvis mycket mer av samverkan för att det ska bli effektivt och att många ska vilja registrera sin cykel. Så här måste nog troligtvis branschen samlas kring en gemensam lösning och arbeta med den så att och lyfta den som något positivt.

Man kan tänka sig att det frivilliga registret skulle kunna använda sig vid olika piskor och morötter för att få upp registreringsgraden. Exempelvis skulle försäkringsbolagen kunna kravställa registrering genom sina försäkringsvillkor eller ha mera av morötter i form av gratis registrering eller lägre, självrisk eller försäkringspremier, om ens cykel är registrerad. Men det måste aktörerna som i sådana fall går samman kring ett frivilligt register utarbeta själva, i utvecklingsskedet av ett sådant register i sådana fall.

Bild: Vem bör ansvara för förvaltningen av registret?

Ja, lite som vi kunde se från förra på förra sliden så beror det här på om man gör ett cykelregister obligatoriskt eller frivilligt.

Vid ett obligatorium blir det rimligt att tänka att staten utser en myndighet eller organisation som får i uppdrag att driva det här registret. Ett sådant beslut lär behöva föregås av en ordentlig statlig utredning så att pinpointa en specifik myndighet som är bäst lämpad, det har inte tagit oss för inom ramen för det här uppdraget nu.

Om man tänker sig istället att staten inte tar initiativ till ett frivilligt register och istället lämnar det till marknaden eller andra organisationer att genomföra det här, då kan man i tidigare studier att se att det finns ganska stor oro för att en vinstdrivande organisation/förvaltare av ett register gör vinst på det här. Här ser vi att en oberoende icke vinstdrivande organisation med ett starkt förtroende hos befolkningen blir viktig för att få ett få upp just viljan att registrera sina cyklar, om det inte är obligatoriskt.

Bild: Vilka aktörer bör ha tillgång till vilka delar av registret?

Vi kan börja med att konstatera att alla i samhället måste kunna se grundläggande data om cykeln. Så cykelns information måste vara publikt tillgänglig för att det här ska ge någon effekt, i form av sökbarhet vi andrahandsköp till exempel, så att man kan se att en cykel är stulen.

Vissa myndigheter och aktörer bör så klart ha mer tillgång än det som ges till allmänheten, men det bör utredas från fall till fall för att se till att man inte lämnar ifrån sig de uppgifterna lättvindigt och att de kan missbrukas på olika sätt.

De som hittills har efterfrågat tillgång till ett sådant register är polisen och försäkringsbolagen. Det har även nämnts som önskvärt ifall tullen ges tillgång så att de kan stoppa utförselhäleri som är en ny brottsrubricering sedan september nu i år. Så tullen har ett starkare mandat att leta stöldgods idag än dom hade tidigare. Om man ska tänka sig att dom letar efter cyklar så blir det här troligtvis ett värdefullt verktyg även för dem. Dom har själva dock inte efterfrågat det rakt ut, när jag har frågat, men den frågan bör kanske ställas igen i ett mer formellt sammanhang.

Bild: Finns det risker som överväger nyttorna ur perspektivet ökad cykling?

Vi tittade även lite kort på riskerna då om det finns några risker som överväger nyttan ur perspektivet ökad cykling. Vi kan konstatera att det tidigare finns exempel där register har använts för syften som skulle kunna utgöra en risk för cyklingen. Bland dem nämns beskattning av cyklar och cykling och då pratar vi mera länder, kanske i Afrika, jag menar mindre av demokratier än vi är.

Det finns även tankar om att besiktning skulle kunna bli ett krav, men det har avfärdats ganska snabbt inom den här utredningen. Så sammantaget finns det väldigt lite som tyder på att risken för att användningen av data i ett register skulle kunna påverka cyklingen så pass negativt att det överväger stöldernas effekter. Det är samtidigt viktigt att tänka på att man redan på förhand tydligt klargör vad de här data får användas till i cykelregistret, så att det inte i efterhand kan användas på sätt som skulle kunna vara negativt för cyklingen.

Bild: Hur bör cyklar registreras?

En viktig fråga är hur cyklar bör registreras i ett sådant register. Där ser vi att av nya cyklar bör registreringen ske direkt vid köp, i butik eller online, eller i alla fall föreslår vi det. Det finns inget rätt och fel svar i det här, men det som vi tror gör att flest cyklar kommer in i registret. Det här bör nog ske oberoende av om det är obligatoriskt eller ej. Alltså att handlarna får den här rollen oavsett. För man bör nog ha ganska små förhoppningar om att tillräckligt många i samhället väljer att ta initiativet att registrera sin cykel, efter att den är köpt. Om man får frågan vid köpet så ökar sannolikheten att man tar beslutet att registrera cykeln. Och om det är obligatoriskt så blir det inte ens en fråga, utan då är det ett krav.

Dom äldre cyklar som redan finns i bruk, där ser vi att registrering också bör ske i butik. Detta för att det säkrar upp datakvaliteten i registret, framförallt ramnumret som är viktigaste datapunkter i sammanhanget, för att identifiera cykeln. Det utgör även någon form av hinder att tvätta stulna cyklar, så att man som cykeltjuv inte själv kan lägga in en cykel i ett register och sen sälja vidare den som en tvättad cykel.

Bild: Hur ska ett nationellt cykelregister finansieras?

Finansieringen är också en viktig fråga av ett cykelregister. Det finns tidigare exempel där man ser att finansiering blir en viktig aspekt, dels vid införande, dels i avveckling av register. Så om man tänker sig att ett register blir myndighets förvaltat, då föreslår vi att man anslagsfinansierar utvecklingen av registret, men att det är långsiktigt blir avgiftsfinansierat i form av en engångskostnad vid köp eller ägarbyte.

Den engångskostnaden bör kunna hamna i storleksordningen 50 kr och det är baseras på antalet cyklar som säljs i Sverige idag. Självfallet blir den siffran högre om färre väljer att registrera sin cykel. Så obligatoriet gör att kostnaden per cykel skulle minska och frivilligheten registrera cykeln så blir det dyrare per cykel helt enkelt.

Detsamma gäller i princip för ett frivilligt icke statligt register och men här kanske man istället bör se att någon form av branschsamverkan sker kring utvecklingen av registret initialt, för att få igång det. Sen kan den långsiktiga finansieringen göras på samma sätt, att man finansierar det med engångsavgifter vid köp eller ägarbyte.

En viktig tanke här är att den befintliga cykelflottan skulle kunna vara en viktig intäktskälla i tidigt skede för att utvecklingen av ett cyklister borde potentiellt vara samma, oavsett hur många cyklar man registrerar. Så det kan bli viktigt att få in många cyklar snabbt, även av en ekonomisk aspekt så att man får bärighet i ekonomin, om inte myndigheter har gått och finansierat det helt till 100 %.

Bild: Sammanfattning

Vi börjar med att konstatera vad som händer om inget görs och sen ger vi två preliminära genomförande förslag, men därmed inte sagt att det inte finns andra lösningar också. Men till att börja med då.

Bild: Nollalternativet och vad händer om inget görs?

• Ja, där kan vi konstatera att cykelstölder förbli troligtvis ett stort problem i vardagen för många,
  
• rättsväsendets möjligheter att förebygga och lagföra förblir begränsade,
  
• en stor inkomstkälla skuggsamhället kvarstår.
  
• även samhällets offentliga satsningar på cykling hindras av att det tappar så många cyklister på grund av stölderna varje år.

Bild: Genomförandeförslag 1

• Så det genomförande förslaget som föreslås utifrån intervjuerna då det är att staten tar beslut om att inrätta ett nationellt cykelregister.
  
• Man gör handlare ansvariga för att registrera cyklar vid köp eller att befintliga cykler kan registreras i butik.
  
• Vi inkluderar de här funktionaliteten för märkning, säkerhet och digital spårbarhet genom e-legitimation.
  
• Anslagsfinansierar utvecklingen och avgiftsfinansierar driften.
  • Det här förutsätter att staten tar ett beslut om att inrätta ett cykelregister och vi vet från tidigare att regeringen kanske inte alltid har varit för att starta upp nya register.
  • Vi ser från ett ganska nyligen exempel från arbetsmaskinsregistret där regeringen tydligt tog avstånd från ett utredningsförslag om att inrätta ett sådant register i statlig drift. Då har marknaden istället tagit initiativ på egen hand nu genom svenska bankföreningen och andra aktörer så det pågår ett arbete med att genomdriva införandet av ett arbetsmaskinsregister. Så där har vi kunnat hämta ganska mycket inspiration i det som är genomförande förslag två.

Bild: Genomförandeförslag 2

Om staten tar ställning mot ett eget register.

Då ser vi att cykelbranschen, försäkringsbranschen och stöldskyddsföreningen - med flera kan man lägga till där – går samman kring en frivillig lösning för register och verkar för att den ska bli så bra som möjligt.

• Förslagsvis görs stöldskyddsföreningen till någon form av central förvaltare som den oberoende icke vinstdrivande aktörer som antagligen behöver stå bakom det här för att det ska vara en hög trovärdighet att vilja registrera sin cykel.
  
• Försäkringsbranschen är den aktörer som kanske har störst ekonomiska incitament att minska stölderna. Så dom kan man tänka sig bör hjälpa till och bistå med finansiering, eller i alla fall borde man fundera på det.
  
• Men det blir samtidigt viktigt att hela cykelbranschen bistår med att marknadsföra och lyfta fram registret för att folk ska känna till det och se det i positiva ordalag.
• Även här är det viktigt, tänker vi, att cykelhandlare registrerar ägarskap vid köp eller redan befintliga cyklar.
  
• Vi avgiftsfinansierar driften genom engångskostnader i samma storleksordning som nämndes tidigare, uppåt 50 kr.
  

Utöver de två genomförandeförslagen kan man så klart tänka sig andra någon form av mellanväg. Utifrån det franska exemplet kan vi konstatera att staten har gett en fristående organisation uppdraget. Så det kan vara värt att tänka att branschen redan nu skulle kunna initiera det här registret och staten gör det obligatoriskt senare. Men det är inget som utredningen har kunnat gräva djupare i sig, men det är en tänkbar lösning utöver dom två förslag som mera skarpt har föreslagits här.

Bild: Vad händer framöver?

Det var egentligen det som jag vill presentera nu. Det som händer framöver här är att rapporten är på granskning fram till den 1 december och därefter ska den justeras och upprättas. Fram till 1 december så är det fritt fram att komma med synpunkter och åsikter som i bästa fall kan inarbetas i den slutliga rapporten. Den ska sedan publiceras innan nyår i tanken.

Det var det jag tänkte säga. Tack för uppmärksamheten. Jag hoppas att ni har lite frågor funderingar kring det här och att vi kan få en livlig diskussion här nu efteråt.

Frågor & svar

Jones Karlström - Toppen tack så jättemycket för presentationen. Det var väldigt intressant. Vi har lite frågor i chatten och så ska vi ha en paneldiskussion också, så jag kan be panellisterna att slå på sina kameror och mikrofoner så länge, så kan jag passa på att ta några frågor från chatten lite snabbt.

Vi har en praktisk fråga. Kan man pilla bort en stöldskyddsmärkning från cykeln? Vilka lösningar finns för att lösa det? Sen är det också frågor om man kan använda befintliga ramnummer som är på cyklar.

Johan Egeskog – Ja, om vi börjar med frågan om klisterlappen, så absolut det går att ta bort de där. Tillverkarna av dem säger att de ska vara tamper proof. Det innebär inte att de sitter fast, utan snarare att de lämnar kvar ett synligt spår efter sig så att man ser att någon har pillat bort den och att det i sin tur skulle vara anledning nog att inte kanske köpa en sådan cykel. Men det går inte att garantera att dom sitter kvar för evigt. Det har lösts på olika sätt. Framför allt franska registret, där man sätter på en ny klisterlapp sedan. Den andra frågan tappade jag i huvudet här nu…

Jones Karlström - Befintliga ramnummer, om man skulle kunna använda det, om jag bara sammanfattar lite från de andra frågorna.

Johan Egeskog - Ja, precis. Befintliga ramnummer blir en väldigt viktig del i det här registret för att själva identifikationen av cykeln ska bli trovärdig. Det är fortfarande den som kommer vara själva identifikationsmarkören mellan registret och cykeln. Däremot så är det en väldigt osmidig lösning för att göra en snabb identifiering av cykeln. Det är ganska svårt att läsa av de här ramnumret. De sitter ofta rätt otillgängligt. Så man bör nog komplettera med någon form av synlig märkning för att göra det enkelt, dels för andrahandsköpare, eller egentligen vem som helst, att skanna en sån här QR kod. Men visst kan man använda ramnumret och ramnumret blir fortfarande är viktigt i ett sådant register. Så att man ska kunna söka på även ramnumret i registret för att kolla att en cykel inte är stulen på det sättet. Även om en märkning saknas att säga.

Jones Karlström - Sen är det en fråga om det finns - från de här befintliga registren i Frankrike och Belgien och så vidare - någon data på hur cykelstölderna påverkas av att det finns ett register?

Johan Egeskog - Jag har försökt leta. Frankrike verkar inte vara jättebra på att publicera statistik löpande, eller så är de väldigt dåliga på att svara på frågor. Den statistik som finns efter införandet i Frankrike - det var 2021 som det tillkom - där såg man en liten ökning av stölderna efter att det infördes, i alla fall enligt en enkätundersökning som gjordes. Men det kan ha att göra med att folk får bättre förutsättningar att anmäla sin stöld för att de har koll på cykeln på ett annat. Så det behöver man inte se som något negativt att stölderna ökar i det fallet.

I Belgien så har registret bara varit aktivt på nationell nivå sedan förra året, så de har inte hunnit göra några utvärderingar av det än så länge. Tyvärr. Inget rakt svar på den frågan.

Paneldiskussion

Jones Karlström - Jag ser att det finns många fler frågor här i chatten också. Ni som har möjlighet får jättegärna hänga kvar här till eftersnacket. Eller om vi kanske väver in dem lite grann i paneldiskussionen som ska starta nu också. Jag ska säga välkommen till Per Hasselberg, som är verksamhetsledare på Cykelfrämjandet, som kommer vara med i den här panelen.

Per Hasselberg – Ordförande!

Jones Karlström - Ordförande, förlåt! Och Viktor Eriksson från polismyndigheten. Och Anna Niska, som är forskningsledare för cykelfrågor och föreståndare för Cykelcentrum.

Jag ska börja med en första fråga till er allihop. Efter att ha lyssnat på Johans föredrag, hur besvärande skulle ni säga att cykelstölder är, utifrån er organisations perspektiv? Vi kan börja med Per kanske.

Per Hasselberg - Ja, jag tycker det är ett tydligt tecken på hur lågt värderad cykeln är som samhällslösning och det här bemötandet som man får när man råkar få sin cykel stulen eller när man hittar stulna cykel, det är också ett tecken på det. Polisen här i Stockholm har monterat ner, de tar inte emot stulna cyklar längre till exempel. Så det är en väldigt flagrant nonchalans från samhällets sida kring den här frågan. Det gör att man inte litar på sina medmänniskor, man litar inte på samhället och jag tänker att det är ganska akut egentligen att sätta in det här som Johan föreslår. Där röstar jag för alternativ ett.

Jones Karlström - Kanske vi ska gå vidare till Viktor. Hur besvärande ser polismyndigheten att cykelstölder är som samhällsproblem?

Victor Eriksson - Ja, men det går inte att säga mycket annat än att det är mycket besvärande. Jag tänker, det är precis som Per var inne på här tidigare. Vi pratar om ekonomisk skada i samhället. Vi pratar trygghetsfrågan. Vi pratar också förtroendet för myndigheter som berörs av det här, där vi tydligt kan se, bland annat den här nationella trygghetsundersökningen, att man är nöjd. Man har högt förtroende för polisen överlag, men inte det. Det är rätt mycket lägre siffror vad gäller just kopplat till polisens effektivitet att utreda och klara upp brott. Där jag kan tänka mig att cykelstölder är väl representerade.

Jones Karlström - Anna, hur ser du på hur besvärande cykelstölder är?

Anna Niska - Ja, men vi försöker i vårt uppdrag på Cykelcentrum att sprida kunskap och forskning kring hur man som kommun eller väghållare kan jobba för att göra cyklingen mer säker och öka cyklingen. Och det är klart att, som Johan är inne på, man satsar och gör en massa åtgärder för att främja cykling och sen har man det här som ligger i bakgrunden hela tiden och motverka de satsningar som man gör, så är det naturligtvis mycket besvärande.

Jones Karlström - Hur ser ni då på ett införande av ett nationellt cykelregister enligt utredningen som Johan presenterade här?

Anna Niska - Kör bara kör säger jag!

Jones Karlström - Vad säger ni andra, eller vill du utveckla Anna?

Anna Niska - Nej, men alltså, jag tycker att det - tack Johan för en jättebra presentation - finns mycket stöd för det. Sen är det alltid denna fråga om, men man kan se att regeringen ska ge ett sådant uppdrag. Sen är det frågan om vilken myndighet är det då som skulle vara ansvarig för det? Det kanske du har funderat också kring Johan, om du har någon kommentar till det? Det är inte så att regeringen gör något själv, utan det är någon myndighet som kommer att få uppdraget i så fall. Det kanske du har någon fundering på?

Johan Egeskog - Ja, jag funderar så tillvida att det är svårt att ta beslut utifrån att man inte har gjort någon form av statlig utredning på den frågan. Staten behöver göra någon form av utredning troligtvis. Vi har sett eller liksom det har föreslagits olika myndigheter under resans gång här så att polisen själv är väl kanske en tänkbar kandidat. Men det bör föregås av ett ganska gediget arbete först, inom staten, för att ta ett riktigt beslut om det.

Jones Karlström - Hur ser ni andra på införandet av ett register?

Per Hasselberg - Jag tror det skulle kunna vara ett jättelyft. Hur värderas de här förhållandevis dyra ägodelarna, men också att det kanske skulle underlätta hanteringen. Istället för att samla in cykel i de här stora lagren, som har varit tidigare, så får man en snabbare hantering av den här brottsligheten.

Victor Eriksson – Ja, från polisens sida skulle jag säga att vi ser väldigt positivt på den här idén om ett nationellt cyklister och det finns olika lager i det här. Det är den utredande delen såklart, som Johan var inne på tidigare. Det här med att kunna återlämna cykeln till rättmätig ägare, men även den förebyggande delen, både med att öka upptäcktsrisken, men också minska värdet på den här cykeln från en andrahandsförsäljning. Så jag ser många positiva delar med ett nationellt cykelregister.

Anna Niska - Johan, hade du frågat handlarna också? Du hade pratat med cykeltillverkare, men i ditt förslag så var det att handlarna skulle vara ansvariga. Vad hur ser de på det? Skulle de vara villiga att ta den pucken?

Johan Egeskog - Just handlarna har jag inte tillfrågat såklart, men kanske den största tillverkaren i Sverige förespråkade väl ändå att handlarna skulle ges det ansvaret just på grund av att deras status skulle lyftas av att de får det ansvaret. Det kanske inte finns så mycket ekonomiska incitament för handlarna i sig att göra det, men om det ökar cyklingen på sikt så har de ett egenintresse av att de har en viktig roll i det här. Sen finns det ganska många exempel, lite kommersiella register, som utvecklar lösningar som kommer handlarna till gagn också.

Så beroende på vilken typ av lösning som implementeras, om det blir flera operatörer som skickar data till ett centralt register, eller om staten bestämmer sig för att det ska vara en aktör, då finns det fortfarande möjlighet att göra kringtjänster digitalt för att öka digitaliseringen runt cyklingen och på sätt och vis öka statusen på cyklingen på det sättet också. Det finns många potentiella fördelar, utöver att handlarna bara ges ansvaret så.

Anna Niska - Ja, det kan jag tänka mig att det är positivt för dem som bara är cykelhandlare, som har cyklar enbart, men för dem som kanske har andra produkter i huvudsak, där cykeln liksom hänger med, så kanske det finns ett lägre incitament för handlarna att vara med?

Johan Egeskog - Absolut ja. Det finns lite erfarenheter från Frankrike som säger att det varierar lite grann mellan handlare och hur allvarligt de tar på det där. Men frågan blir väl hur får vi in så många cyklar som möjligt till så lite problem som möjligt? Där tror vi väl ändå att handlarna är den naturliga rollen, att man passerar förbi en handlare, antingen digitalt eller fysiskt, så att man får in cyklarna genom dem.

Sen behöver det kanske inte vara så nödvändigtvis att handlarna är dom som står och knackar in alla data i registret från första början, utan det kan egentligen mer handla om att de för över ägarskapet till den nya ägaren. Det finns tankar om att själva registreringen kanske egentligen borde ske först hos importören, tillverkaren, så att handlarna egentligen agerar mellanhand där, men någon form av roll bör de nog ha.

Jones Karlström - Jag har en liten fundering, vad tror ni andra om önskade effekter på cykelstölder?
Om man inför ett register, vilka effekter tror ni att man kan få och vilka är det man kanske inte får? Alltså någon frågar här till exempel om cykeldelar som stjäls är inte alltid märkta. Om ett par hjul försvinner eller liknande. Hur ser ni på det?

Victor Eriksson - Jag tänker att jag kan inleda här. Jag tror man kan titta på andra branscher. Typ fordonsbranschen, och där ser vi att där är det mycket lättare för polisen och då göra slagningar till vardags när man kanske då stöter på en bil, eller vad det månde vara. Så jag tror det är ett verktyg som är saknat inom svensk polis, både från utredaren som får in en cykel, för att kunna härleda den, men också för den polismannen/kvinnan på gatan som stoppar någon med cykel som man misstänker är stulen och så vidare. Så att det är ett verktyg som är saknat.

Sen önskade effekter och så vidare, det får ju framtiden utvisa. Sen det här med delar, att man stjäl delar, det är en problematik som vi kanske inte kommer bort ifrån. Det finns ju även inom fordonsbranschen att man helt enkelt har ställt om till att stjäla bildelar. Men det tar inte bort faktumet att vi måste titta på cykeln i stort från början och börja med och försvåra och underlätta utredningen av cykeln helt enkelt.

Jones Karlström - En följdfråga där, det säljs väldigt mycket cyklar via digitala plattformar. Om man är inne och tittar på olika sådana plattformar, Facebook, Marketplace och Blocket så kan man se en del som man tycker misstänkt stulna cyklar. Skulle man kunna komma åt dem som säljer cyklar om det finns ett register? Personerna behöver ibland i alla fall verifiera sig med BankID.

Victor Eriksson - Ja, det är min uppfattning. Då pratar vi resursfråga från polisen, godsspaning och så vidare, så det öppnar såklart upp. Det ger ett verktyg, tänker jag. Som beskrivet är att det är inte bara en del inom polisen som kan ha användning för det här i det brottsbekämpande uppdraget, så definitivt, men såklart, det är resursfråga i slutändan. Men jag tänker, det blir också en del för köparen. Får man in det här tänket hos köparen, att när du köper en cykel på andrahandsmarknaden att man helt enkelt ska kontrollera ramnumret, att det finns ett register att kontrollera mot så får vi upp en annan förebyggande effekt också. Det är inte bara hur vi arbetar, utan att man får in i medvetandet hos köparna.

Anna Niska - Ja, det håller jag med om. Det tror jag är jätteviktigt och tror också att det är viktigt att poängtera att det är säkert många som vill göra rätt, men det är inte så himla lätt att göra rätt idag som det är. Du pratade lite Johan, om att förhindra häleri, men det kanske inte finns uppsåt till det heller. Men i dagsläget finns inte verktygen heller för att agera rätt alltid.

Johan Egeskog - Nej precis.

Per Hasselberg - Jag tror att en sådan märkning redan i annonsen skulle underlätta. Nu har jag en anekdot här som inte är så trevlig, men en uppsalastudent som fick sin cykel stulen första veckan och sedan hittade den på Blocket och då ringer man till polisen och får uppmaningen att stämma träff med säljaren och sen ringa 112! Alltså, det är ganska skräckinjagande nog för en ung student att vara ny i en stad. Men det är häpnadsväckande att vi faktiskt har så lite timmar att lägga på den här brotts… Såklart gjorde hon inte så här, men det är ändå så det sker nu på fältet så att det är bara ett bevis för hur akut det här är, att vi gör det här digitalt alltså. Vi handlar ju digitalt. Det ska inte behöva gå till ett fysiskt möte ute i stan med en kriminell person och sen ringa till polisen. Det är liksom lite för sent.

Jones Karlström - Är det någonting du vill kommentera Viktor?

Victor Eriksson - Ja, jag tänker det finns enskilda fall där man själv undrar hur det gått till och så vidare. Så jag kan inte uttala mig om just det här, men till syvende och sist så är det polismyndighetens uppgift att minska brottsligheten, öka tryggheten och cykelstölder är ett brott som alla andra som vi också ska utreda och hantera.

Jones Karlström - Jag tänker just med digitala plattformar. Det vore smidigt om man kunde se både om man har ett krav på identifiering med BankID när man ska lägga upp en annons och kunna lägga upp en registrerad cykel, för då kan man jämföra att namnet är samma på den som är registrerad på cykeln och som lägger upp annonsen. Så det skulle vara ett ganska intressant verktyg kan jag tänka mig.

Johan var också inne på det här med eventuella problem med att införa ett cykelregister. Är det någonting som ni ser att det finns några problem med att införa ett register, eller ett obligatoriskt cykelregister?

Anna Niska - Ja, det är väl kostnaden då om det blir för mycket kostnader på individen. Det är redan individen som tar den största smällen i och för sig, men det kan vara ett hinder för vissa grupper, kanske.

Per Hasselberg - Jag tänker, här borde det vara en politisk enighet. Alla vill ju minska brottsligheten och sen om man vill främja olika trafikslag så tror jag ändå att man kan motivera det här, bara genom den kriminella handling och den otrygghet som den sprider sig. Det blir sekundärt vad man premierar för fordonsslag.

Victor Eriksson - Jag tänkte utifrån det här med problem, eller jag skulle säga utmaning kanske mer, det är väl just att ett register är en sak, men sen så måste det här är ändå jackas i med informationskampanjer. Det här med märkningen, att det finns en finns tydlig teknisk standard för det, men också legitimiteten i systemet. Vem äger det? Vem har ansvar för personuppgifter? Det finns flera olika parametrar för att få det att fungera i slutändan och att det faktiskt ska nyttjas också i slutändan av berörda myndigheter och så vidare.

Jones Karlström - Jag ser att klockan börjar… gå. (skratt) Den går fort när man har roligt. Jag tänkte bara som en avslutande fråga, innan vi går vidare till Eftersnacket. Ser ni några andra saker, förutom cykelregister, som vi borde arbeta med i fortsättningen för att minska cykelstölderna?

Anna Niska - Spårsändare nämndes lite grann här också. Men sen en sak till med risken med ett register, det är om man skulle använda den för att leta upp riktigt dyra fina cyklar som man kan åka dit och hämta. Det är väl det som man också ser. Om det här med personuppgifterna läcker ut, vill säga.

Jones Karlström - Vi kör laget runt här, Per har du någon tanke?

Per Hasselberg - Nej, men hela tiden tänka att det ska finnas saker att låsa fast cykeln vid och att det blir det primära, det som får ta lite plats i gaturummet. Det kanske är de här cykelställen, som ska vara synliga. Så att man har den här fördröjningseffekten.

Jones Karlström - Viktor ser du någonting som vi borde arbeta vidare med för att minska cykelstölderna, utöver register?

Victor Eriksson - Ja, men jag tänker att man måste tänka flera olika spår samtidigt här såklart. Det är klart att vi på polismyndigheten har ett ansvar i den utredande delen, där det såklart finns mycket förbättringspotential. Men vi kan också konstatera att vi kommer inte kunna utreda oss ur den här problematiken. Utan här måste det till primärt förebyggande åtgärder. Vi pratade precis, som Per var inne på, allt från bra cykelparkeringar, informationsinsatser, hur man ska låsa fast sin cykel på rätt sätt och så vidare, den här vardagsdelen. Vi varit inne på det tidigare, teknisk spårbarhet och möjlighet till det. Så finns det från polisens sida såklart också det här med fokus på häleriverksamheter. Och konstaterar i slutänden att det här är någonting man måste göra i samverkan, inte enskilt i olika myndigheter eller andra aktörer, utan det måste ske i samverkan, allt från att dela information till att helt enkelt genomföra åtgärder tillsammans.

Jones Karlström - Ja toppen! Då får jag passa på att tacka så mycket för paneldiskussionen och för jättefint föredrag av dig Johan. Tiden går fort när man har roligt, men vi ska strax gå vidare till Eftersnack, där vi, ja som ni känner till ni som brukar vara med, vi stoppar inspelningen som vi har på nu och så är man välkommen att slå på sin kamera och vara med i en diskussion och prata lite mer fritt och ställa frågor, kanske till föredragshållare och ifall panelen har möjlighet att vara kvar ett tag?

Men nu är det dags att runda av här. Stort tack igen till Viktor, Per och Anna för paneldiskussionerna och till Johan Egeskog för presentationer och panel.

Och då avslutar vi här och stänger av inspelningen och så går vi vidare till Eftersnack.

Se det inspelade webbinariet här.

Studien har finansierats av Länsförsäkringars forskningsstiftelse.