Cykling på landsbygd

En resa med potential

Ett medelålders par cyklar på en mindre landsväg med en liten hund i cykelkorgen.
Cykling på landsväg. Foto: Michael Erhardsson / Mostphotos.com

2022-03-24

Cykling på landsbygd är en viktig pusselbit i arbetet för att öka cyklingen generellt. Det var flera av deltagarna överens om i det välbesökta webbinariet som Cykelcentrum arrangerade 24 mars. Webbinariet baserades på en kommande litteratursammanställning som forskarna Katja Kircher, Sonja Forward och Henriette Wallén Warner – alla på VTI – har gjort. Rapporten publiceras under våren 2022.

Cykling på landsbygd skiljer sig i flera avseenden från cykling i tätort, men forskningen har hittills mest fokuserat på det sistnämnda. I litteraturstudien om landsbygdscykling, som webbinariet baserades på, sammanställer och diskuterar författarna forskningsresultat och kunskapsluckor med avseende på en rad olika faktorer, exempelvis: tillgänglighet, framkomlighet, säkerhet, komfort, attraktivitet och hur cykling på landsbygd upplevs såväl av cyklisterna själva som av andra trafikanter. Sammanställningen utgår från att andelen resor som genomförs med cykel ska öka vilket då även bör innefatta cykling på landsbygd.

Att cykling generellt har stor potential framgår tydligt både i regionernas potentialstudier* och i myndigheten Trafikanalys beräkningar. Men hur lätt eller svårt det är att cykla utanför tätorter eller städer beror på många faktorer, enligt författarna. Det är ganska vanligt med ”barriärer”, som försvårar eller omöjliggör att cykla den rakaste sträckan från start till mål. Det kan betyda att man som cyklande tvingas till omvägar, att man är tvungen att använda sig av vägar som inte känns trygga att cykla på, eller att man inte ser något annat val än att avstå från resan med cykel. Sådana barriärer kan bestå i tät biltrafik på en smal väg, 2+1-vägar utan parallell cykelväg, eller olämplig beläggning. Trafikverkets regelverk för dragningen av turistcykelleder tar inte hänsyn till att cyklisternas upplevelse av otrygghet kan utgöra absoluta barriärer, utan accepterar ”kortare” otrygga sträckor/barriärer.

Författarna diskuterar även lagstiftning/regelverk och hur den är anpassad för t.ex. omkörning av cyklister. Trafikförordningen slår fast att ”Den förare som kör om skall lämna ett betryggande avstånd i sidled mellan sitt fordon och det fordon som körs om.” Men vad upplevs som betryggande och vad är för nära? De konstaterar att det beror på fler faktorer än avstånd, t.ex. vägens utformning, trafik och fordonstyper, cyklistens förmåga och upplevelse.

Vidare tar de upp cyklingen som social aktivitet och hur den ska möjliggöras. Det gäller alla former av cykling. Där konceptet är ”resa tillsammans” så är den sociala dimensionen viktig.

Att potentialen för cykling är stor i större städer och tätorter är kanske inte så förvånande, men den finns alltså även för den som bor på landsbygden. För att lyckas med detta krävs en rad olika åtgärder. Det krävs större ekonomiska satsningar på sammanhängande cykelinfrastruktur, förändrade lagar och regler med cyklisten i fokus och att till exempel den rådande bilnormen ändras. Den innebär bland annat att framkomligheten för bilister prioriteras före cyklisters. Dessutom krävs att inställningen i samhället blir mer accepterande och empatisk så att tryggheten och säkerheten ökar för alla cyklister.

Slutligen konstaterar författarna att det saknas kunskap om vem som cyklar var och varför, samt vem som inte cyklar och varför. Det saknas även kunskap om hur cykling i grupp skiljer sig från att cykla ensam och hur samspelet mellan bilister och cyklister fungerar i Sverige. Det behövs också mer kunskap om vägars klassificering i förhållande till cyklisters upplevelse. Trots dessa kunskapsluckor finns det redan nu mycket som behöver göras. Frågan är om den politiska viljan finns att lyssna på forskningen, ta till sig befintliga resultat och testa nytt? Finns viljan att göra omprioriteringar, att ändra strukturen istället för bara punktinsatser?

De avslutade med ett citat från FN:s generalsekreterare António Guterres:

Bikes are freedom, bikes are fun. They are good for one’s health – physical and mental – and good for our one and only planet. Bikes are popular and practical, providing exercise and transporting us not only to school, stores, and work but to a more sustainable future.

Läs VTI rapport 1124A – Cycling in rural areas: an overview of national and international literature Länk till annan webbplats.

* Läs mer om potentialstudierna i Cykelcentrums skrivelse Höga priser ger bränsle till en grön omställning.

Mer om Trafikförordningen Länk till annan webbplats. (1998:1276 3 kap. 33§)

Senast uppdaterad: