Normer, förväntningar och planer – Cyklingens dolda motståndare
Rapport från Transportforum 2026
Cyklingen kan tyckas streta i motvind och målet om ökad, attraktiv och säker cykling verkar än så länge ligga vid horisonten. Anledningen till motstånd mot en gynnsam utveckling handlar ibland om okunskap, men oftare om starka normer, grupptryck och regelverk. I flera sessioner under Transportforums båda dagar belystes just samhälls- och trafiknormernas betydelse för vårt beteende och vårt sätt att tänka, planera och lagstifta.
Träffpunkt Cykelcentrum
Årets Träffpunkt hade ett nytt upplägg där åhörarna blev deltagare och fick göra tankeexperimentet ”Tänk om…”. Katja Kircher, VTI, var årets ”första provokatör” och inledde med påståendet: ”Cykelforskning och -praktik upprätthåller bilnormen”. Deltagarna tog ställning genom att placera sig längs en linje från ”håller inte alls med” till ”håller helt med”.
Katja gav exempel på hur bilnormen är djupt rotad hos forskare, planerare och cyklister:
- Att bygga cykelbanor cementerar samtidigt idén om bilvägar.
- Att bara minska motortrafik i staden bekräftar att landsvägar är bilarnas domän.
- Vi forskar ofta på små incitament för cykling, istället för att begränsa privatbilismen genom policy och lagstiftning.
- Språket vi använder – som oskyddade trafikanter, mikromobilitet, separata cykelbanor och trafiksäkerhet – är format av bilsamhället.
Hon avslutade med en utmaning: om vi fortsätter jämföra cykling med bilkörning riskerar vi att aldrig optimera för cykling som sådan. Kanske bör vi inte fokusera på cykling i sig, utan på en tillgänglig, jämställd, hållbar och trevlig stadsmiljö. Om cykling behöver rättfärdigas har vi redan förlorat – låt bilen rättfärdiga sig själv.
Under reflektionen fick deltagarna fundera på hur cykelforskning och trafikplanering skulle se ut om bilar inte fanns. Vilka frågor skulle vara relevanta då? Fundera på det.
Cykelhjälmsanvändning
Sverige har goda förutsättningar för cykling, men hjälmanvändningen – särskilt bland vuxna och äldre barn – är fortfarande låg trots hjälmens välkända skyddseffekt. Olyckor med elsparkcykel ökar dessutom, och där används hjälm ännu mer sällan. Skadorna kostar samhället stora belopp årligen och kan få allvarliga konsekvenser för individen.
Under Transportforums första dag arrangerade Nationella trafiksäkerhetsförbundet (NTF) och SAFER paneldialogen ”Hur ökar vi cykelhjälmsanvändningen i Sverige?”. Föreläsarna visade att två av tre huvudskador kan undvikas med hjälm, och jämförde med andra länder: Norge har nästan 70 % hjälmanvändning, medan Sverige i genomsnitt ligger på 46 %. Skillnaderna beror delvis på lagstiftning, men främst på aktiva insatser för att öka medvetenheten. Målet är 80 % användning år 2030, men utvecklingen går tyvärr åt fel håll – med stora skillnader mellan länen, från 70 % i Stockholm till drygt 24 % i Skåne (Trafikia, 2023).
Föreläsarna betonade också beteendeförändringens utmaningar. Hjälm upplevs ofta som ”ocoolt” eller störande för frisyren, och människor ignorerar risker som känns avlägsna. För att öka användningen behövs social acceptans, små steg och stark kommunikation som fungerar för alla målgrupper.
Panelen - Helena Stigson, Folksam, Maria Krafft, Trafikverket, Agneta Berlin, NTF, Sonja Forward, VTI och Patrik Spång, Gullers - ledd av Malin Lundgren, NTF, samtalade om hur normer kan förändras utan lagstiftning, som med bakåtvända bilbarnstolar eller skid- och ridhjälmar – från ”töntigt” till självklart. Det visar att även cykelhjälmar kan bli en naturlig del av vardagen.
Cykel – reglering och trafikmaktordning
I en session om reglering och trafikmaktordning, ledd av Janet van der Meulen, Trafikverket, belystes hur otydlighet och en underförstådd trafikmaktordning i regelformuleringar, utformning av den fysiska trafikmiljön samt upplevelsen av osäkerhet, påverkar utvecklingen för cykling i stort. Är själva otydligheten ett sätt att höja trafiksäkerheten, på bekostnad av framkomlighet?
Flera studier visar hur cykelinfrastruktur och trafikregler påverkar både säkerhet och framkomlighet – och hur värderingar och normer styr utformning och formuleringar. Kristian Blensenius, Göteborgs universitet, har exempelvis analyserat Transportstyrelsens informationstexter. Där riktas budskapen främst till cyklister och gående, medan bilisters roll ofta framstår som mindre problematisk. Det speglar den rådande trafikmaktordningen, där bilen står i centrum och påverkar både ansvarsfördelning och hur regler förklaras.
David Edman, Sweco AB, har studerat hur enkel- och dubbelriktade cykelbanor kan kombineras på ett tydligt och säkert sätt. Enkelriktade banor är lättare att integrera med annan trafik och fungerar ofta bra som pendlingsstråk. Dubbelriktade banor kräver bredare ytor och kan vara svårare för fotgängare att korsa. Båda typerna kan fungera väl om korsningar utformas logiskt, med rätt radier, vägmarkeringar, pilar och hastighetssäkring. Men valet av system styrs inte bara av praktiska behov. Normer kring vem som ses som huvudaktör i trafiken avgör också vilka behov som prioriteras.
Jonas Hedlund, Tyréns Sverige AB, visar att korsningar längs huvudcykelvägar är de största konfliktpunkterna. Även när cyklister tekniskt har väjningsplikt släpps de ofta fram, vilket skapar osäkerhet och påverkar både framkomlighet och säkerhet. Studien pekar på att utformning och regler behöver hänga ihop. Tydlig skyltning och upphöjda passager kan göra det möjligt att cykla med samma självsäkerhet som en bilist på en huvudled.
Tillsammans visar dessa studier att språk, regler och infrastruktur formas av underliggande värderingar och normer – ofta med bilen i centrum. Det påverkar cyklisters ansvar, säkerhet och framkomlighet. Tydlighet, konsekvens och logik i texter, regler och utformning är därför avgörande för att skapa ett huvudcykelnät som är tryggt, begripligt och attraktivt för alla typer av cyklister.