Dags att cyklingen lämnar skuggan!

Trots att mål om att förbättra förutsättningarna för cykling har funnits i många år har detta inte lett till beslutsamma åtgärder på nationell nivå. Följden kan ha blivit att cykelns andel av resandet minskar på nationell nivå. Cykling har befunnit sig i bilens skugga i många år och ser ut att förbli där även i framtiden, konstaterar Janet van der Meulen i sin nyligen publicerade avhandling "In the shadow of cars: Vélomobility as a political project". Avhandlingen siktar på att lyfta fram cyklingen ur skuggan.
Hållbarhet och hållbar mobilitet har blivit viktiga mål i nationell politik och policy. Cykling har tyvärr inte kunnat dra nytta av detta. Cyklingens utveckling - både under de senaste decennierna och i en förväntad framtid - ger få anledningar till optimism, åtminstone på nationell och övergripande nivå; cykeln befinner sig fortfarande i skuggan av bilen.
Den rådande normen
För framtiden satsar Sverige, såsom många andra länder, framför allt på elektrifiering och automatisering av bilflottan och delade mobilitetslösningar, utan att ifrågasätta bilismen och bilberoende i sig. Samtidigt ifrågasätter de lösningarna inte att bilismen och bilberoendet i sig orsakar många av de problem som de förväntas lösa. Forskningen ifrågasätter därför alltmer om de föreslagna lösningarna - elektrifiering, automatisering och delad plattformsbaserad mobilitet - räcker för att uppnå en socialt och ekologiskt hållbar mobilitet. Istället efterlyser de nya tankesätt och andra föreställningar om en framtida mobilitet för att komma bort från bilismen och bilberoende.
– Sammanfattningsvis visar mina analyser att bilnormen återskapas i policy och planering genom invanda, och ibland omedvetna, tolkningar och praxis. Vår föreställning om bilens nödvändighet är så djupt rotad så att vi knappt är medvetna om det. Den styr vår uppfattning om tid, rum, säkerhet, smidighet och bekvämlighet, sammanfattar Janet van det Meulen.
Att ändra tingens ordning
Det kan verka oöverstigligt att bryta djupt rotade tankemönster och förståelser. Men författaren konstaterar att det finns oändliga öppningar till förändring i och med att praxis, processer, lagar och regler, roller, infrastruktur och utformning ständigt behöver reproduceras. Genom att belysa hur cyklingen underordnats - och därigenom skapa en medvetenhet om problemet - kan man också ta itu med denna tingens ordning.
Avhandlingen undersöker hur cykling blir underordnad i politik, policy och planering. Den visar också på behovet av att förändra spelplanen för att cyklingen ska kunna hitta sin plats och föreslår ett antal sätt att göra det.
Författaren föreslår att vända på det rådande tankesättet kring transportplanering och policyer - där normen är att bygga infrastrukur för bilar och skydda cyklister från bilarna - och istället sänka hastigheten för bilarna och öka utrymmet för cyklister. Istället för fokus på tidsbesparing, ekonomisk tillväxt, likriktning av aktiviteter och utrymmesutnyttjande samt ny teknologi, inkludera ett fokus på livskvalitet, välmående, tillgänglighet genom närhet samt en mångfald av mobilitetslösningar där aktiv mobilitet blir en självklar och likvärdig lösning.
Läs hela avhandlingen: In the shadow of cars: Vélomobility as a political project. Länk till annan webbplats.
Lyssna på VTI-podden Cykelcentrum med Janet van der Meulen här. Länk till annan webbplats.