Personer med funktionsnedsättningar har generellt sett sämre tillgång till transporter och gör dessutom färre resor jämfört med personer utan. Det försämrar deras möjligheter till delaktighet i samhället. De löper även större risk att utveckla sämre hälsa. Det kan till exempel handla om sjukdomar som kan relateras till övervikt på grund av ett stillasittande liv. Studier har visat att cykling kan motverka utveckling av fysisk ohälsa. Personer med funktionsnedsättning kan även uppleva det lättare att cykla (t.ex. med standardiserad cykel, anpassad cykel eller en kombination standardiserad och anpassad cykel) än att gå eller ta sig fram med rullstol. Förutom positiva fysiska hälsoeffekter bidrar cykling till en känsla av frihet, nöje, självförtroende, samt ökat oberoende och möjlighet till social delaktighet.
VTI-forskarna Lena Levin och Jonna Nyberg presenterar en litteraturstudie där de har tittat på vilka hinder en person med funktionsnedsättningar upplever – i infrastrukturen, i kontakten med samhällsfunktioner och myndigheter och i behovet av anpassning av cykeln – men också vilka möjligheter cykeln erbjuder. De presenterar sina resultat så här långt. Övriga medverkande presenterar sina perspektiv på frågorna.